Eftersom jag tillsammans med min kära kurskamrat tillbringade i stort sett hela hösten med att skriva magisteruppsatsen blev det tyvärr inte så mycket älgjakt för min del. Men två älgar sköt jag varav en på ett riktigt fint ståndskall och hundarna skötte sig bra. Framför allt Vilda är jag nöjd med. Nils jagar i två jaktlag och Vilda har presterat flera bra älgarbeten när han har jagat med henne också. En passare i ett av jaktlagen skojade med honom och sa att han förstod varför Nils friat till mig: ”När hon har en så bra älghund!”.
Här är i alla fall några bilder från en älgjaktsdag i oktober ifjol. Jag började att gå i ett stort gammalt risigt hygge där vi vet att det brukar finnas älg. Efter en stund kom jag på en stor brunstgrop och älgarna hade gnagt på ett par gamla alar där. Vilda och Tilly (jag hade släppt båda hundarna) var ute på sök på varsitt håll. En av passkyttarna rapporterade på radion att ko och kalv passerade över en väg och in på fel område. Tilly var efter de älgarna men Vilda var kvar och sökte igenom hygget. Med tanke på brunstgropen anade jag att det fanns fler älgar kvar och tjuren hade inte synts till ännu.
Mycket riktigt, Vilda började skälla ungefär fyrahundra meter ifrån mig. Det var nära vägen och det stod endast ett par minuter innan älgen började röra på sig. Jag tog upp pejlen och såg att det rörde sig snabbt och i min riktning. Jag styrde in en kula i loppet och gjorde mig beredd. Vilda skällde gångstånd men sen gjorde älgen en rusning och hon tystnade. Det dröjde inte länge förrän det hördes dova tramp i skogen och kvistar som knäcktes. Jag hade tummen på säkringen och tänkte att nu kommer den! Och det gjorde den, en älgtjur flåsande i full fart men allt ris gjorde det omöjligt att få ett vettigt läge för ett bogskott. Jag höjde bössan och siktade på halsen men jag tvekade någon sekund för länge och sen vek älgen av bakom en gran och dundrade vidare. Strax efter kom Vilda i full fart utan att ta notis om mig. Som jägare finns det mycket man känner efter ett sånt ögonblick. Jag ångrade att jag inte skjutit samtidigt som jag vet jag att det är en styrka att hålla inne ett skott om läget inte är bra. Jag var med en gång när en skytt hade skjutit första skottet i halsen på älgen, men istället för halskotpelaren hade skottet tagit i luftstrupen och den älgen for långt. Hade det inte varit för hundarna hade den älgen gått en plågsam död till mötes.
Tilly visste att det fanns fler älgar och förföljde inte kon och kalven så långt utan kom tillbaka och tog efter samma älg som Vilda. Jag tog upp pejlen igen och såg att älgen och hundarna var på väg rakt mot en passkytt ungefär 700 meter ifrån mig. Jag anropade passkytten på radion att vara beredd men strax innan passet vinklade älgen åt söder och i riktning mot ett annat pass. Jag hoppades att den passaren hört min varning tidigare och också var beredd. Och mycket riktigt, strax ekade två snabba skott i skogen och efter en liten stund började båda hundarna skälla för fullt när de hann ikapp älgen. Passkytten meddelade att han skjutit på en älgtjur som kommit i hög fart och att hundarna skällde ungefär 150 meter söder om honom. Jag sa åt honom att ta det lugnt och att jag var på väg. Något som jag också har lärt mig är att det bästa när en älg är påskjuten är att ta det lugnt. När jag kom fram till passkytten gratulerade jag honom och föreslog att han skulle följa med mig fram för att avsluta. Men när vi kom fram tyckte han att det var säkrast att jag skulle skjuta sista skottet. Hundarna rörde sig tätt kring älgen och det gällde att skjuta i rätt ögonblick för att inte riskera något. Jag visslade på hundarna som vek av från älgen och sköt. Att döda ett djur är alltid med blandade känslor. Men jag är tacksam över jakten för att den ger mig många härliga minnen och stunder i naturen tillsammans med hundarna och dessutom är älgköttet värdefullt i vår familj. Efter urtagning av älgen blev det fikapaus och sedan fortsatte jakten ett tag till. Sammantaget blev det en fin jaktdag i skogen, även jag som hundförare helst vill ha ståndskall på ostörda älgar i en gammal granskog. Men det är inte alltid man får välja direkt, när det gäller jakt.
Gnag av älg på al.
Tilly och Vilda vid älgtjuren.
Vilda pustar ut nöjd och belåten.
När jag är ute i skogen fastnar jag ofta för små detaljer. Som denna vissna fibbla vid en bäck som jag for över.
När jaktdagen led mot sitt slut tittade oktobersolen fram!
